Vikingatiden
Vikingatiden var mellan 800-1100 e.Kr. Vikingarna härstammar från Skandinavium och de är kända som skickliga handelsmän. Många känner även igen dem som blodtörstiga krigare, men det var inte det ända de var, även om det var en stor del i deras liv.
Vikingarna
Vikingatiden var en tid då man gick framåt i utvecklingen, men man var också ganska brutala. Det är nog det man kommer ihåg mest från vikingatiden, plundringstågen. Vikingarna var som sagt mycket skickliga plundrare, men de var även duktiga hantverkare, handelsmän och diplomater.
Vikingatiden utspelade sig tills största delen i Skandinavien, alltså Sverige, Norge och Danmark. Vid denna tiden pratade man samma språk i hela detta område. Man talade fornnordiska. Det var inte ofta som det fanns stora områden som var enade på denna tid. Det fanns många hövdingar och kungar som erövrade nya områden hela tiden. Det blev oftast tillslut den starkaste mannen som fick makten. Han blev ju tillslut också dödad och då tog nästa man över, oftast den som besegrat hövdingen. Vikingarnas liv präglades alltså av våld och hämnd. De ville t.ex. gärna hämnas varandra om en släkting hade erövrats. Dessa så kallade fejder kunde hålla på i många år, ingen ville ge upp.
Man behövde inte var blodtörstig krigar för att vara accepterad i vikingasamhället. Vikingarna hade t.ex. bra humor och historieberättare var mycket omtyckta.
Tro
Vikingarna var mycket noggranna med sin tro. De trodde på asagudar. Det fanns många asagudar som alla representerade en viss sak. Några kända är Oden, Tor, Frej och Freja. Den största guden (överguden) var Oden. Vikingarna trodde att det var han som skapade världen och även han som döpte de första människorna. De tror även att han var mycket trollkunnig och kunde se hela världen genom att släppa ner sitt eget öga i en brunn som kallades vishetens brunn. Man sa också att han kunde göra fiendens vapen slöa genom att kolla på dem. Detta gjorde ju kanske så att vikingarna som krigade fick lite extra kraft. Oden hade även två korpar (Hugin och Munin) som han skickade ut i världen varje dag, när de kom tillbaka så berättade de vad som hänt.
Tor var en av de mest ”populära” asagudarna. Han var starkast av de alla och skyddade asgård från jättar. Han hade en hammare som kallades Mjölner och det sägs att det var den som skapade blixten när den for igenom luften. Det sägs också att när den hade farit genom luften och sen träffat jättens huvud så kom en åskknall.
Vikingarna trodde inte att jorden var rund, fast inte heller platt. De trodde att universum hölls ihop av ett väldigt stort träd, asken Yggdrasil. De trodde att de olika världarna låg på de olika grenarna. Det fanns t.ex. gudarnas hem Asgård, människornas hem Midgård, Utgård (alvernas, dvärgarnas och jättarnas hem) och dödsriket Hel.
Vikingarna trodde att man kom till antingen Vallhall eller till Hel när man dog. Krigarna som dog i strid kom till Vallhall. Där fanns allt de kunde önska sig. Varje kväll kunde de äta massor med mat. Grisen Särimner kunde alla få en bit av. När man sen nästa kväll skulle ha mer fläsk så hade grisen blivit hel igen. Det fanns också ängar som man kunde slåss på hur mycket som helst och man kunde ju inte dö. De som inte kom till Valhall kom till dödsriket Hel. T.ex. så kom alla som dött i ålderdom och alla som inte krigade dit. Hel var en dyster plats. Brottslingar fick inte ens komma dit. De fick komma till Nastränderna. Där väntade årtusenden i tortyr.
Samhället
Vikingarnas samhälle innehöll en hövding, jarlar, fria män och trälar. Hövdingen hade självklart mest makt och kunde bestämma över alla de andra klasserna. Jarlarna var hövdingens närmaste män som till exempel kunde vara militärledare. De fria männen kom sen och de var normala människor som hade vanliga yrken. Sist kom trälarna och de var slavar åt till exempel hövdingen.
Vikingarnas hushåll var oftast mycket stora. Man hade sin egen familj och släkt, men även anställda trälar. Kvinnorna i vikingasamhället var mycket respekterade. De var i stort sett jämställda till männen och när männen var borta så var det kvinnorna som fick sköta hushållet och försvara gården om man nu hade en.
Vikingarnas hövding bestämde inte riktigt allt även om han kunde. Han lyssnade även på folket. Varje vår och höst hölls ett slags ting i varje jarls eller hövdings område. Där kunde folket ha sin åsikt och man redde även ut olika konflikter som folket kan ha. Detta var även ett tillfälle där man betalade skatt. Vid tinget fick man också begära skilsmässa och bli bestraffad för t.ex. ett brott. Vikingarna var trogna till sina lagar och det var därför hårda straff, det kunde var böter eller till och med döden.
Kristendomen
Skandinavien höll länge fast vid sin religion medan resten av Europa blev kristet. Skandinaverna var mycket trogna till sin tro men även de fick tillslut konvertera. Norge konverterade omkring år 1000. Även Island konverterade med ett villkor, att de fick dyrka sin gamla gudar i smyg. Detta gjorde många även i Norge och Sverige, de dyrkade sina gamla gudar men var skrivna som kristna. Att de nu var skrivna som kristna skulle göra så de fick lite bättre inflytande i övriga Europa. Vissa konverterade till och med till Islam för att de skulle få bra inflytande i arabländerna. Sverige var de som konverterade till kristendomen sist. Det blev tillslut förbjudet att dyrka asagudarna även i Sverige. Detta skedde år 1100. Asadyrkan fortsatte faktiskt ända in i 1700-talet på vissa mindre platser i Sverige. Då bad man till asagudarna om bra sådd och om fiskelycka.
För att vikingarna skulle ”övertalas” till att bli kristna så fanns det missionärer. De förde kristendomen till Skandinavien. De var mycket trevliga och försökte berätta så mycket bra som möjligt om kristendomen. När däremot stora delar av vikingarna var kristna så var det tillslut fel att inte bli kristen. Vikingarna som vägrade fick det inte roligt. De kristna vikingarna övertalade dem inte, de slog dem tills de tillslut gav upp.
Reflektioner
Källor
